Min hittills godaste öl, American Hoppers v2 gav mig mycket huvudbry tidigare i somras. Efter att jag bryggde den skulle jag åka på långsemester och förvarade flaskorna i min (hembyggda) ölsval. Innan resan provsmakade jag några stycken och blev jätte nöjd med resultatet. På resan längtade jag hem för att smaka ölen då när den hade hunnit mogna lite på flaska. Så här såg det ut innan jag åkte iväg:
Cirka 45 flaskor som väntar på att avnjutas i varma augusti dagar. Men det ville sig inte riktigt. Det här väntade när jag kom hem (Då har jag plockat ut flaskor som hade klarat sig):
Fullskalig katastrof med andra ord. Mer än hälften av flaskorna hade exploderat inne i svalen. Tack och lov att jag förvarade dem inuti. Om man tittar på receptsidan ser man att jag hade denna öl ganska länge på jäsningen och ändå så mätte jag 1018/20 FG vilket jag tyckte var konstigt högt men tolkade det som att antingen jästen gav upp eller att jag hade mäskat ut sockerarter som inte gick att omvandla till alkohol. Men jag hade fel. Jästen jag använde kräver högre temperatur än de andra jag använt tidigare. Jag jäste den ölen för kallt helt enkelt. Så nu hade jag halva batch sprängd och halva som var tickande bomber. Tänkte snabbt och fattade beslut att stoppa flaskor som hade klarat sig i två extra tunnor jag har. Precis när jag tryckte ner locket att försluta tunnan så gick ena flaskan i skrämmande högt BANG! Då insåg jag att detta verkligen inte är roligt 🙂 Hur skulle jag fixa detta nu? Jag gav det några dagar och kom på följande idé: jag fyller tunnor med vatten (för att minska relativa trycket och dessutom med kallt vatten – också i hopp om att det ska förhindra andra flaskor att explodera). Sedan var tanken att använda jäsrörsöppningen för att föra igenom en lång skruvmejsel och hamra på kapsylen. Planen fungerade utmärkt. Alla flaskor i stora tunnan (19 st) klarade sig och öl bara pyste ut i vattnet. Andra tunnan var lite svårare eftersom flaskorna var färre och låg där inne huller om buller.
Då hade jag inget val än att använda lite mer barbariska metoder. Först och främst tog jag några tidningar och tejpade runt armarna, tog på mig 2 tjockaste tröjor jag har + dubbla arbetshandskar – man ska inte glömma skyddsglasögon heller. Jag såg riktigt rolig ut, tyvärr glömde jag ta kort på mig själv. Planen nu var att först testa att öppna flaskor inne i tunnan medans jag försöker hålla locket på (vet inte ens hur jag tänkte men jag kunde till slut hitta sätt). Jag var skitnervös men det gick bra med första flaskan. Det var en riktig ‘gusher’. Andra flaska gick av i mina händer – not cool flaskan! Då var det slut lekt. Jag tog en hammare in i tunnan och gick berserk. Till slut gick alla flaskor av och problemet var ‘sanerat’. Läxan jag lärt mig från detta är att titta närmare på jäsningsprocessen. Denna gång var det fel jästemperatur men det hade kunnat vara vad som helst som inte är som det ska vara. Man kan räkna ut ‘attenuation’ jästen har eller med andra ord ‘hur mycket klarar jästen att omvandla socker till alkohol’. Parametern ges i procent så om det är 70-75% (min, max) och OG mäts till 1054 borde jästen vara klar när den jäser vörten ner till minst 1016 men den eventuellt klarar att jäsa ytterligare till 1013. Får man inte det är det inte riktigt smart att tappa på flaska och hoppas på det bästa. Resultat var som på bilderna ovan – mycket skrämmande. Jag fick restaurera min sval helt och hållet. Det var glassplitter överallt i svalens väggar. Öl på golvet, massa bananfluggor – you get the picture – nasty. Men man lär sig alltid något.