Hopsy Daisy
Här kommer min första skapelse kallad: Hopsy Daisy. Receptet är något taget ur luften men ändå kontrollerat mot Hannes goda ‘Public static IPA’ så att förhållandena stämmer bra mot denna stilen. Så det är alltså en amerikansk IPA som blev något svagare än vad jag hade tänkt mig och detta mest för jag stressade igenom något med mäskningsprocessen. Resultat blev något svagare öl än planerat. Jaja något man lär sig i alla fall. Jag ökade humlegivorna något jämfört med de flesta recept jag tittat på mest för att ha något mer humlad öl för att utgå ifrån i senare bryggen.
Datum
2013-01-13 bryggdag
2013-01-20 tappade om till sekundär och tillsatte torrhumle
2013-01-27 flasktappning
Malt/tillsatser i kok
4000 g pale ale Maris Otter malt
400 g Crystal 100 malt
200 g Dark Ale malt
100 g Vetemalt
0.5 krm protafloc @ 10min
Humle
30 g columbus/tomahawk alpha 17% @ 60min
30 g columbus/tomahawk alpha 17% @ 40min
30 g columbus/tomahawk alpha 17% @ 20min
25 g Simcoe alpha 13% @ 5min
25 g Cascade alpha 5.5% @ 5min
25 g Simcoe alpha 13% @ 0min
25 g Cascade alpha 5.5% @ 0min
50 g Simcoe alpha 13% torrhumling 7 dagar
50 g Cascade alpha 5.5% torrhumling 7 dagar
Jäst
California Ale (White Labs #WLP001)
Tillsatser
6 g rörsocker per liter öl för kolsyra
Värden
17.5 liter
mäsktemp 66C i 60min
mäsktemp 74C i 10min
og 1049
fg 1010
ibu 155 (estimated)
abv 5.2%vol
Eftersom detta blir mitt första brygningsinlägg, tänkte jag skriva mer detaljerat så att jag själv kommer ihåg senare hur det gick till och vad exakt jag gjorde 🙂 Dagen började med att jag började koka massvis med vatten innan Daniel skulle komma med GregerGrens (namn på Hans och Pärs ‘bryggeri’ – awesome namn för övrigt!) kittel som jag skulle låna denna gång tillsammans med vörtkylare och lite annat smått. Tog ungefär halv timme att koka upp ca 20l vatten som skulle användas för mäskning. Vattenkokare snabbade upp processen. Då var man redo att börja mäska.
Som tidigare nämnt, borde jag ha gjort lite långsammare lakning – men men. Dags var det att laka ut ca 27l vört i kastrull(erna) och få (~70-gradiga) vörten att börja koka. Lättare sagt än gjort visade sig, för min spis är lite halv klen. Då gjorde Daniel ett litet underverk: ‘Var sätter du på extra ringarna?’ jag:’extra vad?!’ Daniel dessa extra ringar på spisen’ och pekade på faktiskt någonting som såg ut att vara större platta än what meets the eye. Efter lite undersökning (trots att jag verkligen trodde jag kände till min spis!) hittade vi mycket riktigt två extra knappar i andra kanten på spisplattan som sätter igång ‘extra ringarna’. Då jäklar! Vörten började koka relativt snabbt och alla i köket blev glada medan jag tänkte: 3,5 år har jag levt i mörkret – min spis är awesome! (trots att den är faktiskt ganska gammal).
Efter att vörten i lilla kastrullen reducerats till nästan halva ursprungliga mängden, och även i den stora en hel del, var det dags att hälla över vörten från den lilla till den stora och påbörja humleschemat. När jag vad med och bryggde en annan öl med Daniel och Pär, tillsatte de humle rakt ut i vörten. Jag tänkte testa humlepåsar som skulle eventuellt underlätta filtrering till jäskärlet. Det visade sig vara bra antagande för filtreringrn gick väldigt smidigt. Undrar om det är bättre/sämre att ha humle ‘direkt’ i vörten jämför med ‘påsmetoden’ men kunde inte hitta någon information om det på andra bloggar så jag tror jag fortsätter med denna metod så länge. 10 sista minuter åkte protafloc (eller vad den nu heter) ner i vörten, man kunde direkt se hur slaggprodukter började klumpa ihop sig – bra tecken.
Efter 60 minuter var all humle i vörten och då var det dags att börja med kylningen. Då visade GregerGrens kylare sina muskler. Vörten kyldes ner från 100 till 25 grader på 12 minuter. Dags att hälla över det i primären genom en saftsil. Inga konstigheter men nu måste man vara extra försiktig – allt ska vara sterilt (så gott som). Passa på att ta OG nu. Smaka av vörten 🙂 Den smakade bra med tydlig beska och lagom söt – ingen syrap direkt men ändå söt med hyfsad humledoft i sig. Efter att OG provet är taget kan man börja tillsätta syre i vörten med kraftig omröring – in med jästen och rör om ordentligt.
Inga missöden (denna gång), på med locket, flytta tunnan till arbetsrummet där den ska bo i några veckor. Note to my self: sätt inte på vattenlåset på tunnan innan den är på plats – när man lyfter den kan undertrycket suga in vattnet ner i vörten! Gör vattenlåset steril (jag säger steril men menar desinficerad) fyll med lite vatten och stoppa in den i gummibussningen när tunnan är på platsen där ölen ska jäsa.
På bilderna ovan kan man se OG, FG och hur ölen såg ut efter sekundärjäsningen. Fin bärnstensfärg – precis som jag hoppades på. Efter en vecka tappades vörten till sekundären och torrhumlingspåsarna tillsattes för ytterligare en vecka av jäsning. En vecka senare var det dags att tappa på flaska. Under veckan sköljde jag av en hel del flaskor jag samlat sista året. Jag gick bananas på flaskorna. Först la jag dem över natten i vatten med lite diskmedel för att underlätta borttagning av etiketterna. Sen använde jag borste + diskmedel att bli av all skräp som ev. samlats på botten. Flasksköljare jag köpt på maltmagnus.se visade sig vara kanonbra för att snabbt bli av med diskmedel (på väldigt effektivt sätt!) i flaskorna. Flaskorna åkte ner i tunnan igen denna gång med klorlösning för desinficering. Flaskorna sköljdes med kallt vatten och ytterligare en pryl visade sig vara ölbryggarens bästa vän: flasktorkställ. Stället går att ta isär och den desinficerades givetvis också.
Jag kokade upp lite sockerlag (6 * 17,5 = 105g rörsocker) tog ut FG och hällde i sockerlaget (när det har svalnat!). Då återstod det bara att tappa på flaska. Det gick väldigt smidigt – inga konstigheter. Det blev totalt 48 33-cl flaskor. Till slut kunde jag inte ens vänta 2 veckor som ölen skulle vara på flaska. Så ivrig var jag att jag öppnade en flaska redan efter 3 dagar 🙂 Till mina stora överraskning fanns det redan mycket kolsyra i den! I alla fall stor skillnad med det platta ölen man smakade efter sekundären. Då tyckte jag också att det fanns mycket ‘vinteräpple’ arom och doft i den + att humle doften var påtaglig. Idag när jag skriver detta har smaken och doften rundat av sig en aning och är väldigt humlig precis som jag ville ha det, i jämförelse någonstans mellan en punk ipa (brewdog) och torpedo (sierra nevada). Inte så mycket ‘kropp’ och knappt någon jäst/malt smak/doft. Detta är naturligtvis väldigt subjektivt omdöme – väntar ivrigt på andras omdöme också! Så här ser det ut i glaset:
